sthlmverlin.blogg.se

Jag blev så otålig att jag ringde upp veterinär Rülcker för att ta del av sanningen. När jag slutade i fredags så ringde jag när jag satt i bilen påväg ut till stallet. Jag tänkte igenom det innan, om det är så att han säger att det bara är att avsluta hans lidande, vad händer då? Kommer jag att orsaka ett trafikkaos. Nej, men det trodde jag inte om mig själv så jag ringde.

-       Hej det är Veronika, med Trottz, den stora bruna hästen med problem med sina hovleder…

-       Ja, sannerligen kan man säga det. Jag har fått svar och det var ingen rolig syn. Hur har du det med       försäkring?

Jag hade förberett mig innan både för fortsatt behandling och för att det inte skulle gå att göra något. Nu går det tyvärr inte att göra något, men det är heller inte så illa att han inte kan gå kvar hos mig som sällskap till Chloetta och att vi inte skulle kunna fortsätta med våra uteritter. Jag har väntat med att delge mig om det här förrän jag kan förklara ordentligt. Idag fick jag ett fint handskrivet brev av Claes, min veterinär tillsammans med Universitetsdjursjukhusets utlåtande om diagnosen som fastställdes vid magnetröntgen.

Jag gick till min bokhylla och bläddrade bland alla hästböcker jag tillskansat mig under åren. Jag bläddrade efter en bra anatomisk bild på en hov, där lite mer detaljer var utmärkta, satte mig med datorn och tog journalen och började googla. Jag blev mer och mer illa till mods. Har han verkligen inte ont av det här, hur är det ens möjligt? Samtidigt har jag sett hästar med lidande, hästar som man viskar i örat sekunden innan de lämnar livet och säger ”nu är du fri, galoppera snabbt och lätt igen för du kommer aldrig mer att ha ont…”. Trottz är ingen sån häst, han är glad och kommer springandes i hagen, äter väl och vill aldrig gå hem från våra ridturer så det är klart att han ska få stanna.

Det som är markerat i rött är skadat och det som är understruket i rött är alla områden som är skadade, utöver hovleden som inte var utmärkt.

Jag fick dessa medicinska hieroglyfer på posten i dag. Claes hade postat dem, i ett riktigt brev med frimärke. Jag uppskattar sådant, det känns mer äkta en ett mail eller ett fax. Nu är det här min översättning av alla ”dorsalt” ”medialt” osv. Så det kan hända att jag fått något om bakfoten, det kommer dock inte att förändra utvägen.

Utlåtandet från magnetröntgen av höger fram var i alla fall följande:

Djupa böjsenan har en måttlig hyperintensitet på insidan av den rundade delen, på framsidan mot strålbensbursan, här är utlinjeringen diffus. Utlinjeringen sträcker sig ungefär från kronleden och nedåt hoven till infästningen av djupa böjsenans infästning på hovbenets insida.

I höjd med strålbensbursan ses även ett lindrigt hyperintesivt område på framsidan av den bakre rundade delen av djupa böjsenan. Förändringen sträcker sig till mellersta delen av strålbenet. Strålbensbursan är måttligt fylld med vätska och framförallt i den inre delen ses hyperintensa områden där celldelning sker.

Insidan av strålbenets ligament är förtjockade och lindrigt hyperintensa, nedåt hoven ses 8-10 synoviala invaginationer, dvs små prickar som visar sig vid strålbenet och indikerar på strålbenshälta. Hovleden är måttligt fylld med vätska. På kronbenets framsidan nedåt hoven syns lindriga osteofyter, dvs förbeningar. Till det positiva: normal intensitet i hovben och kronben, blodförsörjningen till hovleden är också utan anmärkning.

Diagnosen blev strålbenshälta med motiveringen att det var flera förändringar som tyder på detta. Måttlig till kraftig skada/ inflammation i djupa böjsenan och strålbensbursan, framförallt på insidan. Stark misstanke till bindvävssammanväxt mellan djupa böjsenan och strålbensbursan (bildas vid kronisk vävnadsskada). Inflammation och vätskesignal i strålbenet, fler synoviala invaginationer på strålbenet än vad som anses som normalt, nedåt hoven (små prickar som visar sig vid strålbenet och indikerar på strålbenshälta). Artros i hovleden.

Hovleden är det som vi behandlade i början av september där det togs en vanlig plattröntgen och inte kunde finna förändringar, på magnetröntgen syntes det dock. Antaglingen därför som han inte svarade på behandlingen. 

Tänk vad tiden går fort, det har nu gått två månader sedan jag köpte tillbaka Trottz, vi har blivit riktiga kompisar och han har fått en väldig tillit till mig. I början tyckte han inte riktigt om när jag tog in honom själv från hagen till stallet men idag är han nöjd så länge jag är med.

Lite tråkigheter, Trottz behandlades i hovleden av Claes Rülcker den 3/9 och skulle därefter skrittas i fjorton dagar för att sedan börja travas igen. Jag hade honom efter fjorton dagar på lina, vid longeringen tyckte jag mig kunna se en liten markering. Jag testade ändå att trava, kanske ofrivilligt, vi var ute och skrittade barbacka i skogen när det plötsligt började åska och blixtra alldeles i närheten av där vi befann oss. Jag kände då ganska tydligt att han var ovillig till att trava och att han inte var fräsch alls, så jag ringde till Claes den 23/9.

Det var tråkigt att höra! Ja, det var det svaret som jag fick. Att en veterinär som varit arbetsam i 50 år säger att det är högst oroande och att hästen absolut borde ha svarat på behandlingen i hovleden med tanke på att det utan tvivel var där åkomman satt (i alla fall en utav dem). Vi diskuterade lite och han frågade hur jag ställde mig till att göra en magnetröntgen, jag sa att jag gjorde vad som krävdes för att fastställa diagnos och att det inte skulle vara några problem med försäkringsersättningen, då det också var en fråga. Jag talade med vår veterinär Charlie Lindberg när jag kom till jobbet och han trodde att det kunde röra sig om en skada på seninfästet vid hovbenet och efter lite diskussion så godkände han en magnetröntgen.

Just nu går jag i väntan, de ringde från Universitets Djursjukhuset vid SLU och gav mig en tid den 6 oktober, jag har ett seminarium då, men jag prioriterar ju alltid hästarna först. Så nu gäller det bara att vänta, till dess skrittar vi på. Allt under hältnivå är bra! Så skritt är helt okej.

Det var någon som blev glad att lilla hästen kom tillbaka från veterinären. Trottz är en sådan personlighet som inte vill visa hur glad han är, men det skiner igenom att han gillar Chloetta, han vaktar henne och står och slickar på henne. <3

I morgon bitti ska Chloetta åka till Rose-Marie Clark på Täby för att få sin nagelmanikyr. Så jag passade på att tvätta hennes man, den hade blivit så där flottig så att det finns risk att de börjar klia den. Tänk vad stor hon blivit, min lilla tös, kolla bara på täcket.

 

Nu, sista gången detta täcke kunde användas.

 

Chloetta fick följa med som handhäst när jag och Maj red ut, det tyckte fröken var himla spännande. Som alltid när det gäller Chloetta så skötte hon sig exemplariskt, försökte bara att bita Trottz lite i halsen <3

 

Jag längtar så tills den dagen då jag får rida på Chloetta.

Idag kändes det helt plötsligt mycket ruggigare och det täcke som Trottz har haft är ett våfflat bommulstäcke som inte är anpassat att sova i tror jag för att bogspännet är en kardborre som inte riktigt orkar när han lägger sig. Jag hade förberett inför vintern och köpt ett Bucas Celtic Stable med 150 grams fyllning. Jag gilalr verkligen dessa täcken för att de har så bra passform. Bättre bilder på hela hästen ska försöka att ordnas en annan dag.

Jag vet av erfarenhet, inte för att jag någon gång själv ägt en så gammal häst som Trottz, att det oftast är tänderna som gör att det inte längre går, att man får säga farväl till sin bästa vän. Jag fick information av Trottz tidigare ägare att han gjorde ett omfattande tandundersökning i december förra året. Jag tycker att det är smart att kombinera vaccinering med en allmän hälsoundersökning och Trottz behövde vaccineras innan den 27/9. Jag bokade tid för tandundersökning på Hästsjukhuset Solvalla hos veterinär Nils Ronéus. Jag blev väldigt glad att han tyckte att Trottz var fin i hull och inte behövde göra något åt sina tänder mer än att ta tandsten på betarna. Angående svansen så trodde han att det var små sår som kan uppstå om han har kliat svansen tidigare, nu ska jag hem och tvätta den med mild Jodopaxlösning för att sen smörja sårskorporna med Helosan. Vi gjorde ett rekordbesök, var klara på en kvart typ. Det som tog tid var att ta av och på benlindor och boots. Jag är lite stolt över mig själv också, ibland får man plussa på något annat än hästarna, jag lastade och åkte med Trottz helt själv, klarade oss både dit och hem, känns skönt att inte vara beroende av att andra ska ha tid eller ta ledigt.

Jag tycker att det är riktigt skönt att vara ensam, men jag tror att det är för att jag på något vis alltid känner att jag har tillgång på sällskap. Är det inte Tom så har jag himla fina vänner, få men bra som kan hålla mig sällskap. När min kollega arbetar på sitt andra jobb så har jag sovit i hennes hus på gården där hästarna står, det är ganska skönt att ha som fokusdagar i studierna.

Trottz ska till tandläkaren i morgon så han fick tvätta av sig lite, när han stod och torkade så fick han låna lillebrors täcke som jag vann tillsammans med honom när vi blev klubbmästare 2006 i Gnesta Ridklubb. Jag har inte använt det tidigare så han fick inviga det.

 

 

Det känns nästan lite taskigt att Tritte aldrig fick möjlighet att använda sitt täcke, för att jag "sparade" på det. Han kanske också får komma och vara pensionär hos oss?

 

Jag tvättade Trottz svans, eftersom att jag funderat så många gånger varför den inte är längre och varför han ibland står och slår med den helt oprovocerat så tog jag en fin kam och verkligen gick igenom svansroten. Jag blev så äcklad att jag höll på att dö, när jag står det och kammar igenom den med hexocil, bakteridödande schampo så ser jag som gula klasar. Jag tänkte bara att om det rör sig av maskar i det här så kommer det att bli en kaskad rätt ut. Jag tvättade så gott jag kunde men det var stora sår och kakor med sårskorpor blandat med dessa vardroppar. Skönt att jag ska till veterinären i morgon för tandkontroll.

 

 Vad är det här för äckligt?

När jag borstade Trottz idag så upptäckte jag att han hade ett ganska rejält bitsår i halsen, undra vem det kan komma ifrån? Chloetta och han lekar ganska mycket faktiskt. Han har sån förståelse för henne så att jag blir rörd. Det är bara när hon är riktigt jobbig som han öppnar munnen och hotar henne lite. Hon blir förstås jätterädd, men det är bra att hon får respekt av någon som inte skulle göra henne något ont. 

Jag pratade med min mor i telefon idag och vi diskuterade skoning, jag berättade för henne om de förändringar vi gjort med Trottz hovar och så frågade hon hur hans stråle förhöll sig till skon, för att hon reagerade på att många hovslagare väljer att lägga en för tight sko så att strålen kommer i kläm, jag var tvungen att visa hur Trottz var skodd, på ett av min bedömning korrekt sätt. Strålen fungerar som en pump där den ska öka cirkulationen för var steg hästen tar, tyvärr blir det sämre med skor. Om då det finns ett konstant tryck på strålen så kan hästen lätt bli öm och strålens funktion nedsatt. 

 

Framhoven

 

 

Bakhoven

Det har varit ett rent elände att hitta en hovslagare som kunde tänka sig att åka till Ubby och sko. Jag kan förstå att de hellre tar stallar som ligger mer centralt och så vidare. Men för mig blev det lite stressat, tillslut fick jag tag på Peter Karlsson. Det som har försvårat att hitta en hovslagare är att jag vill ha en av jordbruksverket godkänd hovslagare, alltså inte vem som helst och antalet godkända hovslagare är strikt begränsat må jag säga. Tillslut fick jag tag i en, han bor i Rimbo så det är inte så långt borta.

Jag åkte direkt från skolan, jag slutade vid lunch så jag köpte med mig en sallad och gick ut till en stor sten i hagen och åt den, väldigt god rostbiffsallad med kapris, annars brukar färdigsallader vara en aning tråkiga. Som lunchsällskap fick jag den bästa tänkbara, Chloetta stod och höll mig sällskap och ville bli gosad med <3

 

Hon skulle bara veta att matte äter andra levande djur?

 

Trottz fick order från hästsjukhuset Solvalla att omforma hovarna så att han lättare kunde rulla över i sina gångarter och inte vara så snubblig. Om man jämför före och efterbilder från när Peter skodde honom så är det stor skillnad. Hovslagaren höll dessutom med mig om att han var på tok för trångt skodd och att han var väldigt högt skodd, jag känner igen det från travhästarna, där man inte för något alls vill att de ska rulla över utan enbart sträcka ut i flygande trav. Varje disciplin kräver sin egen skoning, det ska bli kul att se om det blir någon skillnad.

 

Före

 

Efter

Trottz skulle behöva muskla på sig över ryggen och bakpartiet, något som inte är alldeles enkelt eftersom att han äter precis så mycket som han behöver och inte mer. Så han har inte så mycket underhudsfett som man skulle önska. Här är en bild på hur han ser ut nu, så ska jag återkomma hur det ser ut om ett tag när vi skrittat som dårar. Något som också vore önskvärt är om hans kära svans skulle växa ut, det kommer att ta tid men han kliar den inte längre så kanske att den börjar växa.

Chloettas hovar är något som de flesta vet om att det varit ett problem och jag har fått förfrågningar om färska bilder på dem. Här kommer dem, det är det ”vita” benet som hon har opererat och som hon har haft problem med hålrum i. Fuxbenet, det vänstra är mer som en referens. Det överben som hon fick i mars börjar sakteligen på att gå ner, vilket känns skönt. Göran Sandh på Täby sa att hon skulle växa i det, han verkar ha rätt.