Första oktober.
Tänk vad tiden går fort, det har nu gått två månader sedan jag köpte tillbaka Trottz, vi har blivit riktiga kompisar och han har fått en väldig tillit till mig. I början tyckte han inte riktigt om när jag tog in honom själv från hagen till stallet men idag är han nöjd så länge jag är med.
Lite tråkigheter, Trottz behandlades i hovleden av Claes Rülcker den 3/9 och skulle därefter skrittas i fjorton dagar för att sedan börja travas igen. Jag hade honom efter fjorton dagar på lina, vid longeringen tyckte jag mig kunna se en liten markering. Jag testade ändå att trava, kanske ofrivilligt, vi var ute och skrittade barbacka i skogen när det plötsligt började åska och blixtra alldeles i närheten av där vi befann oss. Jag kände då ganska tydligt att han var ovillig till att trava och att han inte var fräsch alls, så jag ringde till Claes den 23/9.
Det var tråkigt att höra! Ja, det var det svaret som jag fick. Att en veterinär som varit arbetsam i 50 år säger att det är högst oroande och att hästen absolut borde ha svarat på behandlingen i hovleden med tanke på att det utan tvivel var där åkomman satt (i alla fall en utav dem). Vi diskuterade lite och han frågade hur jag ställde mig till att göra en magnetröntgen, jag sa att jag gjorde vad som krävdes för att fastställa diagnos och att det inte skulle vara några problem med försäkringsersättningen, då det också var en fråga. Jag talade med vår veterinär Charlie Lindberg när jag kom till jobbet och han trodde att det kunde röra sig om en skada på seninfästet vid hovbenet och efter lite diskussion så godkände han en magnetröntgen.
Just nu går jag i väntan, de ringde från Universitets Djursjukhuset vid SLU och gav mig en tid den 6 oktober, jag har ett seminarium då, men jag prioriterar ju alltid hästarna först. Så nu gäller det bara att vänta, till dess skrittar vi på. Allt under hältnivå är bra! Så skritt är helt okej.
