Nu är det slutspurt!

Nu är det inte lång tid kvar inför den stora tentan i makroteorin. Helvete, hur ska det gå rent ut sagt? 
 
Jag har spenderat alldeles för mycket tid i stallet tack vare att Chloetta har råkat ut för både det ena och det andra. Men vad gör man inte, nu börjar hon faktiskt efter fyra dagar på metacam att bli normal igen, lite på hugget och väldigt pigg!
 
Jag kan förhoppningsvis koncentrera mig något nu när inte hästen känns döende längre, snälla Chloetta bli fråsk snart! 
 
Spån från en natt på stall, hur mycket man än borstar så biter det sig fast!
 

Återbesök

Idag kom jag lite tidigare till stallet än vad jag egentligen behövde för att hinna dit innan veterinären kom för ett återbesök. Min plan var att ta några fina snöbilder på C i snön, dock höll fingrarna bokstavligen på att ramla av, -12° C är inte att leka med.
 
De är så roliga hästarna, står under sitt tak och kollar ut. Jag försökte att locka ut dem, men icke! Först när jag satte på Chloetta grimman och ledde ut henne och upp på kullen så insåg de att det gick att lämna hyddan.
 
Min skatt!
 
ISO-brus
 
Även om jag tyckte att jag var ute i god tid så hann det bli nästan mörkt innan jag kom ut i hagen, jag får helt enkelt fota i morgon när hovslagaren har varit här. 
 
Inget nytt om käken, nästa måndag kommer en röntgentekniker tillsammans med veterinären och så skickar vi vidare bilderna till Ultuna. Hoppas att vi kan få svar på vad det är för stora knölar hon har på käken, stackars liten :)
 

En olycka kommer sällan ensam!

När Chloetta hade haft kolik så var det viktigt att hon började röra sig mera, så vi gick helt sonika ut och vandrade på grusvägar och gjorde någon avstickare i skogen. Det märktes att för varje gång så blev hon spralligare och spralligare, men fortfarande - vilken häst! Hur många föl på knappa sju månader kan man ta ifrån flocken och leda rätt ut i det okända.
 
Tyvärr så upptäckte jag en knöl, på högra kinden två dagar innan nyårsafton. Hon var lite tilltuffsad som att hon fått sig en smäll. Det var knappt svullet och inget konstigt utan hon åt sig som hon skulle. För några dagar sedan så hade svullnaden ökat kraftigt och plötsligt, stor som en tennisboll och med minskad tuggkraft, typiskt.
 
Nu ikväll har veterinären varit här, en jättegullig veterinär som Chloetta uppskattade. MIkael Warrenstein, verkligen att rekomendera. Hon har fått munhålan genomsökt och tänderna kollade utan att hitta något avvikande, så det blev Metacam tills nästa vecka då veterinären ska återkomma för att se om det är aktuellt med röntgen.
 
Trötta lilla hästen!
 

Chloetta fick sova inne i natt för att sederingen skulle gå ur ordentligt. Hon fick på sig min gamla ponnys tävlingstäcke för att inte frysa när eftersvettningarna kom. Jag satt kvar och pluggade inför tentan som är nästa vecka tills jag märkte att hon var helt återställd, välkommen hem mitt i natten!
 
Det är tur att Östertorp har en box ledig som har varit uppspånad sedan Chloetta hade kolik som hon kan nyttja vid diverse sjukbesök. Jag är evigt tacksam för det :) 

Lyckorus!

Jag har faktiskt inte haft lust att skriva på ett tag, har haft så mycket att fundera på att jag inte funnit någon ro alls!
 
En anledningarna till att skrivlusten varit borta är delvis för att det är vinter och inte går att ta några fina bilder på Chloetta, som brukar vara det starkaste inslaget. Det är lerigt och den hästen, till min glädje gillar inte lera, så hon står mest inne/under tak.
 
Första dagen i skolan var avklarad till lunch, jag cyklade dit på mina nya dubbdäck, som jag har i väntan på snön. Sedan mötte jag upp mamma, som gulligt nog hade en pandoraberlock med till mig, en fin enhörning med guldhorn, passade perfekt bland de andra. Man kan inte få för många hästar... 
 
Tack mamma <3
 
Anledningen till att jag mötte upp min mor var för att hon hade hittat ett stall till Chloetta som lät bra, efter allt som varit med henne så känns det bättre att ha henne nära och på box så att man kan ha bättre koll på att hon äter och dricker som hon ska. 
 
Stallet ligger på Skälby Gård i Kungsängen och det verkade kanonbra, paret som hade hand om stallet var båda trevliga och verkade ha en sund hästhållning. Det är ett halvkollektiv stall där jag ställer foder och mockar, eftersom att det ligger ett stenkast ifrån min mor, så har hon gullig som hon är sagt att hon kan ta någon dag i veckan :)
 
Fördelen med det här stallet i jämförelse med andra är att det är jag som köper in kraftfodret, så att jag kan optimera det för den växande lilla giraffen. Jag tycker att St Hippolyts foder är väldigt bra, det är dock lite dyrare men det är nog inte det man faller på om man har häst.
 
 Chloettas nya box, här kommer hon nog att sova gott!
 

Kom ni ihåg min önskelista? Tyvärr fick jag ju vara ett dygn i stallet och den mesta andra vakna tiden eftersom att C fick kolik, så jag hann inte skriva klart någon realistisk önskelista. Dock tror jag att saker och ting slår in från min drömlista... Jag nämnde ju det där med ett eget stall.. som jag skulle fylla med mina drömhästar, däribland nämnde jag ett till föl från Chloé. Jag fick ett sms under morgonen av hennes ägare hon undrade om jag var spekulant på ett till föl. OM jag var. Ringde upp på vägen hem och så var det bestämt... Jag ska bara hitta den perfekta hingsten. Jag har ju länge varit förtjust i Emilion, men när jag satt och kollade på Holsteinerförbundets hingstlista blev jag kär. Vilken uppsyn!
 
 Cascavelle (Cantos - Calando I)
 
Han är som sagt godkänd i Holstein, inte i ASVH där jag vill registrera mitt föl, så det är en del som ska stämma för att han ska gå att använda. 
 
För det första måste han stå på en EU-station så att det går att skicka semin inom Europa, han står i Österrike så att jag har mailat en förfrågan. Sedan måste jag få tillgång till hans röntgenutlåtande och se att de är utan anmärkningar och lämna vidare till ASVH. Men man kan ju drömma, en väldigt fin hingst med en superstam!!

Vila i frid, A-Dur

Bild lånad från Stall Ragnarp
I morse vaknade jag upp av ett sms från A-Durs ägare Lena, som berättade att A-Dur lämnat oss och galopperat vidare till de evigt gröna ängarna. Jag som för fem dagar sedan fick en julhälsning där allt var toppen.
 
Jag måste ge Lena en eloge att hon tog sig tid i all sorg att berätta det personligt så att jag slapp gå in på Tidningen Ridsports hemsida och läsa att han gått ur tiden, se artikel A-Dur har tystnat
 
Jag är så himla nöjd med Chloetta, är så glad att valet föll på just honom. Tack A-Dur för dina fina gener, jag lovar att förvalta dem väl och föra dem vidare tids nog!

Min följeslagare

Efter att Chloetta hade kolik har vi som sagt promenerat en del i ridhuset, hon följer oss hack i häl...
 
Jag hoppas på att hon blir helt bra snart, man märker fortfarande att hon är stingslig och trött. 
 
Min vita pussmule!
 
Hunden!
 
 
 
 

Ridhuslekar

Efter att Chloetta blev dålig av kolik har vi varit en del i ridhuset för att hon verkligen ska röra på sig. Eftersom att det är geggigt och tråkigt i hagen så står de mest inne och äter, vilket inte är bra för en häst som precis har haft kolik.
 
Jag fick ett nytt fint objektiv av Tom i julklapp, som jag på skämt sa att Chloetta önskade sig. Det var toppen att fota med (jag fotade inget eftersom att jag var kletig av mash!).
 
 
Hon börjar få så himla fin typ, är imponerad över nästan allt med den här hästen! 

6 månader!

Chloetta har hunnit bli 6 månader, ett halvt år. Kan inte förstå att tiden har gått så otroligt fort. Känns inte alls som att det var länge sedan man gick och väntade och undrade vem det var som befann sig i magen.
 
Senaste har hon hunnit komma till ro på nya lösdriften, inte för att hon var direkt bortkommen men humöret börjar komma tillbaka. Hon vet helt klart vilka människor som tillhör henne, hon vaktar oss. Vi var ute i lördags och busade med henne, resultat får ni se senare, både på bloggen och kanske någon annan stans!
 
Chloetta 10 timmar gammal! 

Min älsklig har äntligen kurerat sig lite

Tom har varit fruktansvärt förkyld i nästan en vecka. Han har hostat blod och inte alls haft någon ork att göra något. Jag är som vanligt dålig på att visa att jag bryr mig, men jag lider med honom.
 
Så nu på förmiddagen trots att jag kände av att förkylningen knackade på axeln så åkte vi för att hälsa på Chloetta.
 
Hon avskyr lera, gillar inte att bli blöt och nu när marken var frusen var hon helt förskräckt. Vem hade förstörst den så att hon inte kunde gå ut? Stackars häst...
 
Undersöker marken, varför har den blivit så hård?
 
Hon gick med enormt stapplande steg. Det såg riktigt roligt ut och tog vääldigt lång tid.
 

Ulltussar!

Idag har jag dugga, hovslagaren kom till Chloetta för att kolla på hennes högra framben som helt plötsligt blivit väldigt upprätt. Så med andra ord så är jag nervös av två anledningar, det ena att jag inte skulle klara duggan, det andra om det är något krångligt med hästen.
 
Om bara en sak får gå vägen idag så hoppas jag naturligtvis att det är Chloettas ben som kan korrigeras tillbaka så som det var för någon vecka sedan med enbart verkning hemma på gården. Även fast jag självklart inte skulle tveka en sekund på att stoppa in henne i transporten och åka till klinik så är det krångligt.
Klarar jag inte duggan - ne, varsågod skriv den vid tentatillfället, väldigt simpelt.
 
Hovslagaren kom och det var inga jättesvårigheter, hon ska verkas med tre veckors intervaller för att få ner trakten.
 
Det blev riktigt äckligt väder medan jag väntade på hovslagaren, det regnade på tvären. Som hästar brukar göra (och som shockar deras ägare) var att de glatt gick ut i rusket och vände rumpan mot vinden.
 
Kompisarna!
 
Pälsen blir bara ulligare och ulligare! 
 
Så uttrycksfull hon börjar på att bli, eller vad tycks?
 
 

Första utsläppet

Eftersom att det andra fölet på lösdriften står kvar på samma gård som sin mamma så har Chloetta och han inte kunnat gå ut på dagtid första dagarna eftersom att de både ser och hör varandra. 
 
Nu fick de vuxna hästarna gå in lite tidigare och fölen fick gå ut innan mörkret föll (därav de urkassa bilderna).
 

 
Trots att de hade stått nästan två dygn i lösdriften för att lära känna varandra så ville de knappt gå ut, de sprang runt lite, för att sedan gå in i ligghallen igen. Chloetta tog det hela med lugn, jag kan verkligen inte sluta beundra hennes temperament. Hon har skiljts av från Chloé, åkt transport nästan 30 mil och kommit till ett främmande ställe och inte ens en tendens till att stressa. Hon är guld denna lilla häst. 
 
Chloetta med sin nyfunna vän, Palaizeau - till vardags Pallas som är prick en månad äldre än henne. 
 
Trots att Chloetta visade att hon antagligen kommer att bli värsta sortens "pissmärr" så är det rätt mysigt med en kompis.
 
Arab-giraffen börjar visa en lite mer rörlighet till mitt stora nöje!

En lång och tuff dag!

Som jag nämnt tidigare så skulle Chloetta flyttas till Stockholm. Det känndes tufft mentalt och även påfrestande att sitta i bilen från bilen i ett halvt dygn, dessutom att lämna det bästa manhar hos människor man inte känner.
 
Allt har varit så bra med att ha henne hos Chloés ägare i Hogstad, jag har haft fullt förtroende för att hon har fått den bästa vården, massor med kärlek och att de alltid skulle höra av sig till mig om det var något fel.  När man kommer till ett nytt ställe så vet man ju helt enkelt inte vad det är som man har att vänta, vi får helt enkelt hoppas på att det är ett bra ställe som vi hamnat hos, det verkar i alla fall så. Hittils har alla varit jättegulliga.
 
 
Vi möttes av en väl vinterrustad Chloé när vi kom fram till Hogstad, som faktiskt bjöd på snö. Det har varit en av mina största fasor inför den här resan, just att det ska bli snöstorm. Även fast jag själv skulle ligga och puttra i 30km/h hela vägen till Färentuna så vet man aldrig vad det är för dårar man möter i trafiken
 
 
 
Jag gjorde mitt bästa för att halma upp och mysa till det inne i transporten, det lades även in rikligt med hö. Det är viktigt att skapa en miljö som är så lik den hon är van vid som möjligt. Som tur var åkte Chloetta många gånger med mamma till seminstationen, så även fast Chloé tyvärr resorberade så hade det den positiva effekten att Chloetta åtminstonde var en van transportåkare. 
 
 
Tom, min sanna gentleman ordnade så klart med den tekniska övervakningen i sista sekund. Det var när jag var på Globen igår under Horseshowen som jag kläckte ur mig att, jo övervakning, det vill jag faktiskt ha. Stackars Tom, det blev till att jäkta iväg till Clas Ohlsson, Kjell & Co samt Webhallen för att köpa saker. Allt fungerade jättebra, någon dag så ska jag lägga in filmer från resan. 
 
 
Hela familjen samlad en sista gång! </3
 
Det lilla busfröet
 
 
 
 
 
Hon får verkligen till den rätta svingen. Ni vet hennes blå boll? Den hittades trasig i hagen så hon fick ta det som fanns. En krubba fungerar utmärkt, som ens föräldrar sa när man var liten.. När jag var liten lekte vi med kottar... Chloetta kan också använda de resurser som finns när hon inte får nya leksaker.
 
Sista bilden på Chloé och Chloetta. Man ville bara säga åt dem "njut av det här ögonblicket!" Jag hoppas att de återses någon dag! 
 
 
 
 
 
Det här med vinterkläder. Jag tänker inte frya i vinter, jag tror att jag har blivit för gammal för att vara fåfäng. Den här jackan är inte snygg, men den går ner bra över rumpan och jag tror seriöst att jag skulle kunna få in alla tröjor som jag äger under den. 

Första gången Dodgen drar släp!

Min snygga bil!
 
En tidig morgon, de första rutorna skrapade och två förväntansfulla själar påväg för att hämta hem det så högt efterlängtade fölet.
 
Att transportera föl är inte som att transportera en vuxen häst utan man måste tänka på att allt i transporten som de kan skada sig på måste vara uttaget.
 
Nu hoppas vi att bilen är bra att dra med, eftersom att jag bara har Chloetta som inte behöver transporteras så mycket så känns det onödigt att ha en egen transport som står och blir gammal utan att användas. Vi hyrde en Cheval Liberte från StallBröms, en ny stor transport som vi rensade på allt som Chloetta kunde göra sig illa på. Sedan ska den halmas upp och göras i ordning för att ha så mycket trivsel som möjligt.
 
När vi lastar henne kommer det att bli stressigt, mamma står i stallet och gnäggar och hon är helt själv inne i transporten samtidigt som vi kör mot Färentuna och nya kompisen.
 
Önska oss lycka till (sen kommer jag inte säga tack då jag är lite skrockfull ibland!)

Om ett par timmar är en era förbi

Snart ringer klockan för att vi ska vakna och kliva upp och bege oss nedåt i landet. Även fast det hela tiden kännts väldigt långt borta är det nu dags att hämta hem Chloetta. Jag kommer att sakna Chloé otroligt mycket, hennes ägare och utflykterna, dock så känns det som att Chloetta kommer att få det väldigt bra här med, även om det kommer att vara tomt utan mamma. 
 
 
Mor och dotter, känns så grymt att separera dem åt.
 

Sista helgen till Hogstad

Det här är sista utflykten vi gör till Mjölby, nästa helg har vi med oss transporten och tar med oss Chloetta hem.
 
Tänk att tiden har gått så fort. Det är bitande vindar som drar förbi på slätten, inte alls som de ljuva sommardagar som östergötland bjöd på i början på juni.
 
Kanske att det börjar komma lite mer trav?
 
 
 
Galoppen fortsätter att utvecklas i alla fall!
 
 
 
Bus över staketet med Fox
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Vi kommer att sakna Chloé så himla mycket! Synd att man inte får knycka med sig henne hem :)
 
 
 
 
 
 

Hur tiden springer iväg...

Jag tycker att det känns som att det inte alls var länge sedan allt bara var en dröm, sedan en plan. Nu är det en dröm som gått i uppfylleles, ett stoföl från Chloé. Tiden har snart kommit då det är dags att skilja dem åt och om lite drygt en månad är Chloetta inte längre något föl, utan en åring.
 
Jag har haft fullt upp med allt annat och inte tänkt på att lägga upp de bilder som jag tog senast jag var i stallet.
 
Vi var där för att hon skulle bli vaccinerad, första omgången är nu avklarad. :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

5 månader

 
 Nu har giraffdjuret blivit hela 5 månader, tiden går snabbt och snart är hon bosatt på en ö utanför Stockholm, fint ska det va! 
 
 

Ni är de som betyder mest!

En underbar pojkvän som dessutom älskar våran häst, kan man behöva så mycket mer? Jag glömmer det ofta. Nu när jag sitter och pluggar och tycker att livet är alldeles för tråkigt kan man lätt glömma varför man pluggar. Kanske för att någon gång ha ännu mera tid att lägga på det som betyder mycket, mest, ja helt enkelt allt.
 
 
 
Älskade Tom, tack för att du finns! 

Värmen från din mule gör mig glad!

Världens finaste lilla föl! 
 
 
 
 
 

Bilder i överflöd

Igår när jag skulle ladda in bilderna i datorn så kom inte vissa med, av någon anledning. Här kommer ett nytt försök.
 
 
 
 
 
Det är bra att hon är medveten om när man lekt lite för våldsamt med mamma...
 
 
 
 
 
Kolla in fuxfläckarna vid kronranden. Har aldrig sett hermelinkota på en fux?!
 
 
 
'
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg