sthlmverlin.blogg.se

Jag blev så otålig att jag ringde upp veterinär Rülcker för att ta del av sanningen. När jag slutade i fredags så ringde jag när jag satt i bilen påväg ut till stallet. Jag tänkte igenom det innan, om det är så att han säger att det bara är att avsluta hans lidande, vad händer då? Kommer jag att orsaka ett trafikkaos. Nej, men det trodde jag inte om mig själv så jag ringde.

-       Hej det är Veronika, med Trottz, den stora bruna hästen med problem med sina hovleder…

-       Ja, sannerligen kan man säga det. Jag har fått svar och det var ingen rolig syn. Hur har du det med       försäkring?

Jag hade förberett mig innan både för fortsatt behandling och för att det inte skulle gå att göra något. Nu går det tyvärr inte att göra något, men det är heller inte så illa att han inte kan gå kvar hos mig som sällskap till Chloetta och att vi inte skulle kunna fortsätta med våra uteritter. Jag har väntat med att delge mig om det här förrän jag kan förklara ordentligt. Idag fick jag ett fint handskrivet brev av Claes, min veterinär tillsammans med Universitetsdjursjukhusets utlåtande om diagnosen som fastställdes vid magnetröntgen.

Jag gick till min bokhylla och bläddrade bland alla hästböcker jag tillskansat mig under åren. Jag bläddrade efter en bra anatomisk bild på en hov, där lite mer detaljer var utmärkta, satte mig med datorn och tog journalen och började googla. Jag blev mer och mer illa till mods. Har han verkligen inte ont av det här, hur är det ens möjligt? Samtidigt har jag sett hästar med lidande, hästar som man viskar i örat sekunden innan de lämnar livet och säger ”nu är du fri, galoppera snabbt och lätt igen för du kommer aldrig mer att ha ont…”. Trottz är ingen sån häst, han är glad och kommer springandes i hagen, äter väl och vill aldrig gå hem från våra ridturer så det är klart att han ska få stanna.

Det som är markerat i rött är skadat och det som är understruket i rött är alla områden som är skadade, utöver hovleden som inte var utmärkt.

Jag fick dessa medicinska hieroglyfer på posten i dag. Claes hade postat dem, i ett riktigt brev med frimärke. Jag uppskattar sådant, det känns mer äkta en ett mail eller ett fax. Nu är det här min översättning av alla ”dorsalt” ”medialt” osv. Så det kan hända att jag fått något om bakfoten, det kommer dock inte att förändra utvägen.

Utlåtandet från magnetröntgen av höger fram var i alla fall följande:

Djupa böjsenan har en måttlig hyperintensitet på insidan av den rundade delen, på framsidan mot strålbensbursan, här är utlinjeringen diffus. Utlinjeringen sträcker sig ungefär från kronleden och nedåt hoven till infästningen av djupa böjsenans infästning på hovbenets insida.

I höjd med strålbensbursan ses även ett lindrigt hyperintesivt område på framsidan av den bakre rundade delen av djupa böjsenan. Förändringen sträcker sig till mellersta delen av strålbenet. Strålbensbursan är måttligt fylld med vätska och framförallt i den inre delen ses hyperintensa områden där celldelning sker.

Insidan av strålbenets ligament är förtjockade och lindrigt hyperintensa, nedåt hoven ses 8-10 synoviala invaginationer, dvs små prickar som visar sig vid strålbenet och indikerar på strålbenshälta. Hovleden är måttligt fylld med vätska. På kronbenets framsidan nedåt hoven syns lindriga osteofyter, dvs förbeningar. Till det positiva: normal intensitet i hovben och kronben, blodförsörjningen till hovleden är också utan anmärkning.

Diagnosen blev strålbenshälta med motiveringen att det var flera förändringar som tyder på detta. Måttlig till kraftig skada/ inflammation i djupa böjsenan och strålbensbursan, framförallt på insidan. Stark misstanke till bindvävssammanväxt mellan djupa böjsenan och strålbensbursan (bildas vid kronisk vävnadsskada). Inflammation och vätskesignal i strålbenet, fler synoviala invaginationer på strålbenet än vad som anses som normalt, nedåt hoven (små prickar som visar sig vid strålbenet och indikerar på strålbenshälta). Artros i hovleden.

Hovleden är det som vi behandlade i början av september där det togs en vanlig plattröntgen och inte kunde finna förändringar, på magnetröntgen syntes det dock. Antaglingen därför som han inte svarade på behandlingen. 

Tänk vad tiden går fort, det har nu gått två månader sedan jag köpte tillbaka Trottz, vi har blivit riktiga kompisar och han har fått en väldig tillit till mig. I början tyckte han inte riktigt om när jag tog in honom själv från hagen till stallet men idag är han nöjd så länge jag är med.

Lite tråkigheter, Trottz behandlades i hovleden av Claes Rülcker den 3/9 och skulle därefter skrittas i fjorton dagar för att sedan börja travas igen. Jag hade honom efter fjorton dagar på lina, vid longeringen tyckte jag mig kunna se en liten markering. Jag testade ändå att trava, kanske ofrivilligt, vi var ute och skrittade barbacka i skogen när det plötsligt började åska och blixtra alldeles i närheten av där vi befann oss. Jag kände då ganska tydligt att han var ovillig till att trava och att han inte var fräsch alls, så jag ringde till Claes den 23/9.

Det var tråkigt att höra! Ja, det var det svaret som jag fick. Att en veterinär som varit arbetsam i 50 år säger att det är högst oroande och att hästen absolut borde ha svarat på behandlingen i hovleden med tanke på att det utan tvivel var där åkomman satt (i alla fall en utav dem). Vi diskuterade lite och han frågade hur jag ställde mig till att göra en magnetröntgen, jag sa att jag gjorde vad som krävdes för att fastställa diagnos och att det inte skulle vara några problem med försäkringsersättningen, då det också var en fråga. Jag talade med vår veterinär Charlie Lindberg när jag kom till jobbet och han trodde att det kunde röra sig om en skada på seninfästet vid hovbenet och efter lite diskussion så godkände han en magnetröntgen.

Just nu går jag i väntan, de ringde från Universitets Djursjukhuset vid SLU och gav mig en tid den 6 oktober, jag har ett seminarium då, men jag prioriterar ju alltid hästarna först. Så nu gäller det bara att vänta, till dess skrittar vi på. Allt under hältnivå är bra! Så skritt är helt okej.