Och så var allt fördärvat.
Mamma skickade en bild på Chloettas hov, hur illa däran den såg ut efter att hon galopperat över stock och sten i sommarhagen. Vad trött jag blir, är det vad jag och Chloetta förtjänar efter Täbybesök var tredje vecka och sex självrisker på raken? Jag vill att min häst ska var akorrekt och ridbar visst, men framför allt vill jag att hon ska fungera som häst och kunna gå på bete och vara häst. Det är viktigast för mig för att jag älskar henne och hon förtjänar det bästa.
Nu har hovslagaren varit här och vilat till lite men FUCK ad trött jag är på dessa hovar, varför kan de inte bara växa ut och hålla. Det finns inte ett enda jävla spårämne som denna häst inte fått i sig, jag har dubbelkollat allt.
Men när man ser vilken fantastisk häst detta blommar ut till så är det värt allt slit, jag är så tacksam att ha dig i mitt liv. <3
Kommentarer
Trackback