Skräcknatten!
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta. Mer än att det har varit den värsta natten jag har upplevt, som tur var innan ni läser vidare med ett hittils lyckligt slut.
Jag fick ett samtal från stallet vid 16-tiden att Chloetta låg i hagen och verkade frusen, inte konstigt med detta väder. När hon kom in i boxen så uppvisade hon direkt koliksympton och hon fick gå ut och gå i maklig takt. Jag åkte dit och gick med henne till 18 och hon blev först bättre men sen sämre. Som vanligt när man ska ha tag i en veterinär efter kliniktid är det svårt. Till slut efter att ha ringt säkert 5 ggr så svarade distriktsveterinären i Finsta, Rimbo (med andra ord en bit att åka). Veterinären kom ut och rektaliserade henne och plockade ut lite hård avföring - hon var väldigt förstoppad. Hon fick lugnande och kramplösande och slangades i ljummet vatten och parafinolja. Sedan var det bara att avvakta i 45 min, hon skulle få möjlighet att vila. Planen för natten var att gå promenad 10 min och sedan låta henne vila i 45 min igen. Vi hann aldrig dit...
En sammanbiten FölFöl-husse efter att veterinären lämnat!
Efter bara en halvtimme blev hon sämre igen, hon ville inte stå upp alls, kastade sig bara omkull och ville inget annat än att ligga och rulla. Jag ringde disktriktaren som rekommenderade att jag skulle gå med henne (hon kunde inte gå utan la sig bara). Jag ringde Mälaren hästklinik som börjat ha öppet dygnet runt och fick prata med veterinär Dylan Gorvys som rekommenderade mig att komma direkt.
Klockan var runt 22, vi skulle bara koppla på transporten (som står redo 24/7 om något skulle inträffa) tror ni då inte att transportfan hade fryst fast i marken? Vi höll på med transporten i en timme, hade Chloetta med oss i ett grimskaft som ömsom snällt stod bredvid blandat med att kasta sig i panik på marken medan jag och Tom turades om att knuffa bilen medan den andra satt i och försökte komma loss. Jag kommer ihåg att jag skrev av frustration "Jag hatar dig biljävel, jag kommer att sälja dig så snart jag kan!". Kan redan nu säga att det blir en 4-hjulsdriven bil. Helt sjukt att det inte finns ett enda gruskorn som inte var fastfruset vid ett stall med 12 hästar. Så oansvarigt.
Tillslut ringde jag hästambulansen på Solvalla när Chloetta bara låg på marken och vi knappt fick upp henne och inget hade hänt med transporten. Han hade en timme till stallet. Då provade vi att koppla om transporten så att den stod i ett L åt andra hållet i förhållande till bilen och drog den i sidled, då släppate det. Jag har alltid älskat min morfar, som idag inte finns med oss men alltid haft ett stort hjärta för djur. Jag tror inte på någon ingripande gud, men därför inte sagt att jag inte tror på en högre makt. Jag bad till min älskade Morfar, tänk alla vykort jag skickat till dig när du varit ensam och behövt det, nu behöver jag hjälp, Chloetta är det jag värderar högst på denna jord. Hjälp mig, vi måste in till ett djursjukhus, annars dör hon. Jag tror att han hjälpte oss, för det kndes helt orimligt att den plötsligt skulle släppa och vi kunde avboka hästambulansen Den största hjälten i detta är Chloetta själv, vilken fighter. Hon litar på oss till hundra procent, trots att hon knappt kunde stå av smärta och trötthet så gick hon in direkt i transporten. Jag hade plockat ut bommar om hon skulle lägga sig och knöt fast henne i en sida ganska kort mot väggen, tänkte att jag hör om hon lägger sig. Det var ett val vi var tvungna att göra för helt lös kunde hon inte vara för då skulle hon säkert ha provat att vända sig.
På kliniken fick vi ett jättebra bemötande och de berömde hur fin och snäll den lilla ynkliga hästen var. Dylan sa "Åh vilken fin häst, denna måste vi bara rädda!"
Hon fick mer lugnande och en rektalisering till, de tömde magsäcken på vätskan som distriktaren pumpat i, eftersom att det bara hade ökat trycket på magen. Förstoppningen satt mellan tunntarm och tjocktarm och då kunde man inte lösa det med lite olja. Han sa att hon var tvungen att buköppnas (!) och tog prover på magvätskan för att se statusen på den (proteinhalt och att det inte var avföring i den = spruckna tarmar) den såg bra ut och han bestämde att hon skulle få en timme, så lång tid som Finadynet skulle värka innan man öppnade henne. Chloetta fick en uppspånad box med dropp ur taket. Jag och Tom satte oss på en varsin stol i dörröppningen till boxen. Klockan var 03.00 och jag och Tom var helt slut, men satan vilket team vi är när det gäller! Vi studerade varje rörlse som Chloetta gav i från oss, men hon verkade ganska tillfreds, men hungrig, hon började leta mat och fick på sig en munkorg. Mirakulöst nog så gick den där timmen och Chloetta började återfå sitt vanliga arga humör, hon var medtagen men inte dödstrött längre. Vi var kvar en timme och höll henne sällskap, sen så bestämde vi att veterinären skulle ringa om hon blev sämre annars skulle vi höras på förmiddagen.
På kliniken fick vi ett jättebra bemötande och de berömde hur fin och snäll den lilla ynkliga hästen var. Dylan sa "Åh vilken fin häst, denna måste vi bara rädda!"
Hon fick mer lugnande och en rektalisering till, de tömde magsäcken på vätskan som distriktaren pumpat i, eftersom att det bara hade ökat trycket på magen. Förstoppningen satt mellan tunntarm och tjocktarm och då kunde man inte lösa det med lite olja. Han sa att hon var tvungen att buköppnas (!) och tog prover på magvätskan för att se statusen på den (proteinhalt och att det inte var avföring i den = spruckna tarmar) den såg bra ut och han bestämde att hon skulle få en timme, så lång tid som Finadynet skulle värka innan man öppnade henne. Chloetta fick en uppspånad box med dropp ur taket. Jag och Tom satte oss på en varsin stol i dörröppningen till boxen. Klockan var 03.00 och jag och Tom var helt slut, men satan vilket team vi är när det gäller! Vi studerade varje rörlse som Chloetta gav i från oss, men hon verkade ganska tillfreds, men hungrig, hon började leta mat och fick på sig en munkorg. Mirakulöst nog så gick den där timmen och Chloetta började återfå sitt vanliga arga humör, hon var medtagen men inte dödstrött längre. Vi var kvar en timme och höll henne sällskap, sen så bestämde vi att veterinären skulle ringa om hon blev sämre annars skulle vi höras på förmiddagen.
Vi lämnade kliniken 04.30 och åkte till stallet för utsläpp efter lite mat, väl hemma ringde veterinären vid 10 och sa att hon var mycket piggare och att hon börjat bajsa små högar. De sa att det var ytterst ovanligt att de kunde lösa dessa tunntarmsproppar själva, men att hon hade gjort det. Jag är så lycklig, min fina underbara lilla häst. Jag trodde verkligen att jag skulle förlora henne när hon låg där på en snöig väg, med en fastfrusen transport och all hjälp verkade bortom räckhåll! Tack Mälaren, Tack Dylan och Charlotta, Tack världens bästa Tom och Tack Morfar!
Kommentarer
Trackback