sthlmverlin.blogg.se

Släkten är inte alltid värst, den är himla bra. Nu talar jag egentligen inte om min släkt utan om Toms, men när vi är inne på det åttonde året så har den blivit min.

 

I somras pratade jag under ett brölopp för Toms kusin med en sprudlande tjej som har ett hoppstall i Grödinge. Hon hade precis fått ett stoföl efter Irco Mena och ett hingstföl efter Sir Oldenburg, så vi satt och tjattrade häst, något jag annars inte gör för att jag tycker inte att folk förstår vad man pratar om. 

 

Så nu när jag legat sömnlös i en hel natt för att jag inte kunde förstå hur man kan vara så obotligt dum i huvudet som vissa är? Fattar inte folk att det är skillnad på hästar och hästar? Min är avlad för sport, det är ingen sällskapsponny och den har nerver därefter? Så när jag möts av att det går får i min hästs hage när jag kom till stallet fick jag nog. Det som känns värst är att INGEN har pratat med mig, det här är kanske en sak som högst angår mig? 

 

Jag är en person som har ett enormt kontrollbehov vad det gäller min häst och de är få personer som jag litar på vad det gäller skötsel av den. Jag har aldrig haft fullt förtroende i detta stall, men häsr försvann allt.

 

Jag låg och stirrade i taket och så kom jag att tänka på Jessica, så klart att jag ska ringa till Jessica. Hon har ju små pastabäbisar och är ett kontrollfreak, sagt och gjort. Tack för allt, jag hoppas att jag kan bjuda igen någon gång. :) 

 

Nu ska jag gå och göra en smoothie, det får bli vad fruktskålen erbjuder, apelsin, kiwi och druvor tror jag :)