To be gone
Det är så skönt att bara försvinna iväg till stallet ett par timmar och gå och pula på i sin egen takt. Att ha den förmånen, även fast det har sina uppoffringar, att få ha en egen häst där man aldrig kan göra egentligt fel, det är underbart.
Att sedan ha haft den förmånen att få ett föl i från sitt drömsto, det gör saken ännu bättre. Jag tror att det var att Chloé var fux och stack ut bland de andra hästarna och att hon var så snäll mot mig, jag som bara var ett litet barn när hon kom till oss som gjorde att jag tyckt så mycket om henne. Ända sedan jag kan minnas så har avelsnörden i mig gått och tänkt på vad hennes föl skulle kunna heta, vilken hingst som skulle vara pappa. Då och då har jag ritat små stamtavlor till dessa föl där födelseåret flyttats fram allt efter att åren går, sedan fick jag lite panik. När födelseåret blev 2013 då kände jag att det var nu eller aldrig och så slog jag ett slag för att få min dröm i uppfyllelse.
Chloetta känner av att man måste vara snäll mot farmor eftersom att hon är lite reserverad, även om man kan bli ivrig när det finns en hel påse med morötter.
Kommentarer
Trackback