sthlmverlin.blogg.se

 

 

Det finns saker i ens liv som bara inte kan passera obemärkt. För mig är hästar det mest centrerade och det som jag lägger mest fokus på. En del hästar som funnit under min uppväxt har gjort starkare avtryck än andra och en av dem är Trottz.

 

För snart en månad sedan, på självaste nationaldagen fick jag ett sms från hans ägare som berättade att han varit hos veterinären och att de gemensamt beslutat att han inte längre ska tävla på den nivån som han gjort tidigare. Med det skulle han även ha ett nytt hem, kuggarna börjde snurra och jag försökte kalkylera ihop tid och ekonomi lite snabbt och hade helst tryckt i väg ett svar i stil med "Kanon, kan jag hämta honom i kväll?", men jag sansade mig och samtalade länge och väl med min bättre hälft, Tom. 

 

Efter att ha varit på Österås och samtalat med stallägaren där så vågade jag ringa och säga att han var välkommen och att vi skulle diskutera allt eftersom. Allt är inte helt hundra färdigt och jag skulle inte våga säga att jag köpt en till häst ännu. Veterinären vet ännu inte om det krävs fler återbesök och då de har varit i Skåne för behandling så har vi sagt att han får stå kvar hos nuvarande ägare tills de märker om ytterligare behandling krävs.

 

En del kanske undrar vad jag ska med en 19-årig SWB-valack till som dessutom är skadad? Tjaa, det undrar jag lite med när jag tänker med hjärnan, det låter inte så klokt. MEN, till mitt försvar så vet jag i princip hela denna hästs skadehistorik och jag vet också vad jag själv har för ambitioner. Det jag vill ge Trottz är ett hem där han får stanna till sitt sista andetag, där han har det bra och blir älskad i överflöd. Jag skulle önska att jag i gengälld kan komma igång med min ridning, så att jag en dag kan rida in mitt lilla loppfrö, att Tom skulle ha möjlighet att testa ridning på en häst som visar den från sin rätta sida. Ibland ska man tänka med hjärtat.

 

Jag hoppas innerligt att tiden går snabbt så att han kan flytta hit snarast möjligt, innan dess vågar jag inte andas ut. Dock känner jag mig så pass säker att jag i helgen var och inhandlade större delen av den utrustning som han behövde. Det som saknas nu är en dressyrsadel. Jag återkommer med en inblick i mina shoppingpåsar.

 

Egentligen skulle de nuvarande ägarna ha kört upp honom, idag, fredag men eftersom att han blev behandlad av veterinären i tisdags så avvaktar vi någon vecka.