sthlmverlin.blogg.se

Ibland när allt bara känns hopplöst och man åker till stallet för att finna stöd och motivation så blir det inte ett dugg bättre. Hästar brukar var bra personkännare och finnas där och stötta en, men det kanske inte gäller föl?

 

För en gångs skull så begav jag mig till stallet medan det var ljust, kanske för att det var helg. Till min förvåning så möttes jag av en tvär och stingslig liten pålle. Varför idag? Hon ville inte stå still när jag borstade, hon sparkade efter borsten och ville mest slinka undan. Tur för henne att hon oavsett vad alltid är älskvärd. 

 

Efter att ha borstat en stund kände jag mig lite uppgiven men fast beslutsam om att det visst skulle bli en promenad idag, om än inte lika lång och säkerligen inte lika mysig som de brukar vara. 

 

Vi lämnade hagen och begav oss, det blev som jag trodde stopp var tioende meter och som en förfrågan från henne om det verkligen var nödvändigt att gå några meter till?

 

Vi som kallat henne girafften för hennes vackra ögon och en aning satir eftersom att hon har en kort hals. Kanske är det dags för ett nytt djur? Åsna...