Ett långsamt farväl...
Idag kom dagen som jag faat för och räknat ner till i över en vecka. Jag har lämnat östgötaslätterna bakom mig och återvänt till betongen och gatstenen. Jag kan inte förstå att tiden gått så snabbt, känns som i går då jag och bilen vände kosan mot Hogstad!
Jag kramade och pussade på mitt lilla föl och det var inte långt i från att en tår föll! Jag saknar henne redan något enormt.
Daniel fotade när vi kramades i hagen idag - hon har blivit så social Chloetta!
Kommentarer
Trackback