Att vara solidarisk

Jag har alltid sett mig själv som en egoistisk person som alltför ofta tänker på mig själv. Så när jag stod på tunnelbanan påväg hem från jobbet i fredags blev jag mäkta förvånad när jag klev av, jag tänkte "vad hände, har jag förändrats?"
 
Jag stod där, drömmande om den härliga tillställningen jag skulle på med jobbet och att det säkert skulle vara en härlig buffé. Funderade lite allmänt på hur jag skulle fixa håret och vad jag skulle ha för skor.
 
Mitt i mina tankar kom det fram en kvinna på tunnelbanan som ofta åker gröna linjen (som alltid är snäll och trevlig i jämförelse med alla andra som söker efter resterna från ett sedelköp) och bad om några kronor till en middag och en natt på härbärget. Utan att jag tänkte mig för slank handen ner i fickan och upp tog jag en näve mynt som jag stört mig på hela dagen för att de kanske skulle repa min iPod och gav den till henne. Jag frågade även om hon ville ha min ungerska forinter som blivit över från resan, hon skrattade och sa att jag kunde behålla dem men att hon kom från Ungern.
 
Jag frågar mig nu, har jag helt enkelt börjat bry mig om mina medmänniskor eller var det en självisk handling för att skydda min iPod?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback