Vila i frid, A-Dur
Bild lånad från Stall Ragnarp
I morse vaknade jag upp av ett sms från A-Durs ägare Lena, som berättade att A-Dur lämnat oss och galopperat vidare till de evigt gröna ängarna. Jag som för fem dagar sedan fick en julhälsning där allt var toppen.Jag måste ge Lena en eloge att hon tog sig tid i all sorg att berätta det personligt så att jag slapp gå in på Tidningen Ridsports hemsida och läsa att han gått ur tiden, se artikel A-Dur har tystnat
Jag är så himla nöjd med Chloetta, är så glad att valet föll på just honom. Tack A-Dur för dina fina gener, jag lovar att förvalta dem väl och föra dem vidare tids nog!
Min följeslagare
Efter att Chloetta hade kolik har vi som sagt promenerat en del i ridhuset, hon följer oss hack i häl...
Jag hoppas på att hon blir helt bra snart, man märker fortfarande att hon är stingslig och trött.
Min vita pussmule!
Hunden!
Ridhuslekar
Efter att Chloetta blev dålig av kolik har vi varit en del i ridhuset för att hon verkligen ska röra på sig. Eftersom att det är geggigt och tråkigt i hagen så står de mest inne och äter, vilket inte är bra för en häst som precis har haft kolik.
Jag fick ett nytt fint objektiv av Tom i julklapp, som jag på skämt sa att Chloetta önskade sig. Det var toppen att fota med (jag fotade inget eftersom att jag var kletig av mash!).
Hon börjar få så himla fin typ, är imponerad över nästan allt med den här hästen!
God Jul!
I fredags var jag rädd att jag inte skulle kunna publicera en julhälsning från oss, med Chloetta inkluderat.
När jag kom till lösdriften hade hon svår kolik... Nu ett par dygn senare så vill jag hoppas att allt är bra, det verkar som det i alla fall. Bästa julklappen!
Det här är en av de bästa julaftnar, att åka till stallet och snusa på fölmulen!
Önskelista
Man kan drömma, eller så kan man önska. Vi börjar med det första eftersom att det är klart roligast.
OM! Jag fick välja fritt, så skulle jag vilja ha ett fint stall med 3-4 boxar i.
Ja vad vill jag fylla boxarna med då?
Så klart Chloetta, Chloé och ett till föl från henne sedan tycker jag ju väldigt mycket om Trottz, han var ändå det första fölet i mitt liv, satte fart på avelsintresset!
Det var orealistisk, dels så är det några år kvar innan det är dags att lämna staden, sedan har både Chloé och Trottz hem där de är högt älskade!
Något som jag på sikt vill ha är en ring med tagel från Chloetta och hennes föräldrar - A-Dur och Chloé.
Nu till den faktiska önskelistan!
Chloetta kan börja!
Eftersom att hon är löjligt rädd för vattenkoppen så skulle hon älska denna! En vattentunna med flottör så att den inte fräser när hon råkar komma åt kläppen.
Chloetta är väldigt feminin av sig och skulle nog gilla denna extra mycket. Hon kommer klart att få en när vi har det där egna stallet med hennes släktingar i!
Nu är hon inhyst på en lösdrift som vi inte äger så hon får nog en stor hink med äpplen och morötter. Kan inte komma på något ett föl behöver. Hon har borstar, en första hjälpen låda, en filt om hon skulle bli sjuk samt grimma och grimskaft. Ska man kanske köpa en grimma i strl Cob?
Så har jag en bil med... Den är ju också en del av familjen och vill ha presenter.
Han vill ha en spade. Så att man kan gräva sig ut när man har kört fast eller blivit insnöad. En sådan som går att fälla ihop och stoppa ner i bakfickan när man går.
Så tyckte Tom att jag borde ha en ljusramp på bilen eftersom att det är så mycket vilt och skräp på Mälaröarna.
Så denna operation blir väl bra?
Jag återkommer i morgon med min önskelista, nu måste jag verkligen träna lite på min presentation till i morgon!
Löprunda!
I natt, efter att ha suttit i över en timme i sängen och funderat på vad fasen man ska göra för att bli smal och snygg igen kom jag på att den enklaste lösningen står i garderoben och finns sedan ute på gatan.
Sagt och gjort knöt jag på mig i skorna och gav mig ut i Stockholms natten. Vackra Stockholm.
3.18 km på 20 minuter
Det är ingen kanontid men jag tog mig runt och jag är så jäkla glad för det, första gången sedan mars jag inte har fått ett hostanfall så att jag behövt avbryta och gå hem. Det kommer bara bli bättre nu!
6 månader!
Chloetta har hunnit bli 6 månader, ett halvt år. Kan inte förstå att tiden har gått så otroligt fort. Känns inte alls som att det var länge sedan man gick och väntade och undrade vem det var som befann sig i magen.
Senaste har hon hunnit komma till ro på nya lösdriften, inte för att hon var direkt bortkommen men humöret börjar komma tillbaka. Hon vet helt klart vilka människor som tillhör henne, hon vaktar oss. Vi var ute i lördags och busade med henne, resultat får ni se senare, både på bloggen och kanske någon annan stans!
Chloetta 10 timmar gammal!
Fölet har blivit en ren
Idag följde Catrine med till stallet, hon hade med sig massor med äpplen och morötter. Som hästrädd kanske det inte är det bästa sättet att undvika närkontakt, att ställa sig i mitten av tre hungriga hästar med en gigantisk påse godig är väl lite som att hoppa ner i en hajbur med Lady Gagas köttklänning.
Det gick bra med ätandet och jag måste ge min svärmor en stor eloge för att hon blivit så modig. Hon hade med sig en present till sitt barnbarn, en renluva som hon köpt på julmarknaden på Sparreholms Slott där jag jobbade tidigare.
Den söta hästen tyckte bara att det var mysigt med en mössa, jag var först skeptisk till hur hon skulle reagera, men som vanligt är hon cool.
Veterinären var ute och vaccinerade Chloetta i dag, så nu har hon bara den sista påfyllnadssprutan och sedan är hon grundvaccinerad.
Nej, nu måste jag sova. Vi blev klara med vårt grupparbete i skolan idag på rekordfart så i morgon ska jag in till kontoret och jobba!
Min älsklig har äntligen kurerat sig lite
Tom har varit fruktansvärt förkyld i nästan en vecka. Han har hostat blod och inte alls haft någon ork att göra något. Jag är som vanligt dålig på att visa att jag bryr mig, men jag lider med honom.
Så nu på förmiddagen trots att jag kände av att förkylningen knackade på axeln så åkte vi för att hälsa på Chloetta.
Hon avskyr lera, gillar inte att bli blöt och nu när marken var frusen var hon helt förskräckt. Vem hade förstörst den så att hon inte kunde gå ut? Stackars häst...
Undersöker marken, varför har den blivit så hård?
Hon gick med enormt stapplande steg. Det såg riktigt roligt ut och tog vääldigt lång tid.
Ulltussar!
Idag har jag dugga, hovslagaren kom till Chloetta för att kolla på hennes högra framben som helt plötsligt blivit väldigt upprätt. Så med andra ord så är jag nervös av två anledningar, det ena att jag inte skulle klara duggan, det andra om det är något krångligt med hästen.
Om bara en sak får gå vägen idag så hoppas jag naturligtvis att det är Chloettas ben som kan korrigeras tillbaka så som det var för någon vecka sedan med enbart verkning hemma på gården. Även fast jag självklart inte skulle tveka en sekund på att stoppa in henne i transporten och åka till klinik så är det krångligt.
Klarar jag inte duggan - ne, varsågod skriv den vid tentatillfället, väldigt simpelt.
Hovslagaren kom och det var inga jättesvårigheter, hon ska verkas med tre veckors intervaller för att få ner trakten.
Det blev riktigt äckligt väder medan jag väntade på hovslagaren, det regnade på tvären. Som hästar brukar göra (och som shockar deras ägare) var att de glatt gick ut i rusket och vände rumpan mot vinden.
Kompisarna!
Pälsen blir bara ulligare och ulligare!
Så uttrycksfull hon börjar på att bli, eller vad tycks?
Första utsläppet
Eftersom att det andra fölet på lösdriften står kvar på samma gård som sin mamma så har Chloetta och han inte kunnat gå ut på dagtid första dagarna eftersom att de både ser och hör varandra.
Nu fick de vuxna hästarna gå in lite tidigare och fölen fick gå ut innan mörkret föll (därav de urkassa bilderna).
Trots att de hade stått nästan två dygn i lösdriften för att lära känna varandra så ville de knappt gå ut, de sprang runt lite, för att sedan gå in i ligghallen igen. Chloetta tog det hela med lugn, jag kan verkligen inte sluta beundra hennes temperament. Hon har skiljts av från Chloé, åkt transport nästan 30 mil och kommit till ett främmande ställe och inte ens en tendens till att stressa. Hon är guld denna lilla häst.
Chloetta med sin nyfunna vän, Palaizeau - till vardags Pallas som är prick en månad äldre än henne.
Trots att Chloetta visade att hon antagligen kommer att bli värsta sortens "pissmärr" så är det rätt mysigt med en kompis.
Arab-giraffen börjar visa en lite mer rörlighet till mitt stora nöje!